Vad är det största budet?

Matt 22:34-40 Fariséerna hörde att Jesus hade gjort sadduceerna svarslösa och samlades kring honom. En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."

En lagklok, i Markus står det skriftlärd, ville sätta Jesus på prov och detta betyder inte att han var ute efter att sätta dit Jesus men det var kanske så att han hörde att Jesus hade svarat väl på om det var rätt att man skulle betala skatt till kejsaren; kanske var det så att Jesus verkligen var Messias. Hos Markus finner vi att Jesus sade att denne man inte var långt ifrån Guds rike.

Det fanns 613 bud i lagen, samma antal som bokstäverna i de tio budorden. Av de 613 buden var det 248 som sade "du skall", medan 365 uttryckte "du skall inte".

För judarna var lagen den självklara grunden för att man skulle kunna ha ett rätt gudsförhållande. Lagen visade vägen till Gud. Judarna visste att bland dessa 613 bud var det vissa som var större än andra och man tvistade om vilka som var de större buden.

Jesus hade ju blivit beskylld av att underminera lagen och gå utanför lagen.

Jesus svarade med själva inledningen till lagens tio bud, det som ingick i Israels trosbekännelse: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd." Sedan lade han till ett citat till ur lagen om kärleken till nästan. Han sade att på dessa två bud hänger alla andra bud.

Hur sant är inte detta? Om vi älskar Gud och vår nästa så kommer vi inte att stjäla, bedra, mörda eller något annat som tillfogar Gud eller nästan smärta.

Bo Giertz skriver:

Här fanns ingen motsättning mellan Jesus och de skriftlärde. Jesus kom inte med någon ny lag. Han hänvisade till den lag som redan fanns, men han inskärpte dess krav med en stränghet som man inte var van vid. Det var där som konflikten uppstod. Jesus visade, att lagen inte är någon väg till Gud. Den låter oss alla stå som syndare och hänvisar oss till något annat. 

Idag finns det de som förkunnar att vi hedningar måste hålla dessa 613 bud men det behöver vi inte eftersom vi kan inte klara av det. I Romarbrevets åttonde kapitel står det:

Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden. De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.

Lagens krav kan uppfyllas i oss om vi tar emot Jesu nåd och förlåtelse och vandrar efter Anden. Det handlar inte om en massa "du skall" och "du skall inte" utan allt handlar om att älska Gud med allt vi har och älska vår nästa som oss själva.

Alla bud hänger på dessa två bud. Det grekiska ordet för hänger betyder att hänga som en dörr på gångjärnen. På en dörr vid den tiden fanns det två gångjärn som dörrarna hängde på och lagen hänger också på två "gångjärn" som är förutsättningen för att alla andra bud skall fungera.

Vi sjunger ofta och proklamerar vår kärlek och överlåtelse till Gud och det synes vara mycket lättare att älska Gud än vår nästa.

1 Johannesbrevet talar om relationen med dessa två budord och om vi känner Gud och tillhör honom:

Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: "Jag känner honom" och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde (2:3-6). 

Här ser vi att bli frälst inte bara är en muntlig bekännelse vi gör och får en fribiljett till himlen utan vår bekännelse måste även visa sig i vår vandring här på jorden. Vår vandring här på jorden handlar om lärjungaskap, dvs. vi följer Jesus och försöker efterlikna honom både i ord och gärning.

Sedan fortsätter Johannes:

Mina älskade, det är inte ett nytt bud jag skriver till er utan ett gammalt som ni har haft från början. Detta gamla bud är ordet som ni har hört. Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Detta är sant i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser. Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder är ännu kvar i mörkret. Den som älskar sin broder förblir i ljuset, och i honom finns inget som leder till fall. Men den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret. Han vet inte vart han går, ty mörkret har förblindat hans ögon (2:7-11). 

Den som hatar sin broder är kvar i mörkret och den som älskar sin broder förblir i ljuset. Här ser vi alltså att kärleken till vår nästa visar att vi är i ljuset. Sedan fortsätter Johannes och tala om vår relation till vår kärlek till Gud:

Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet (2:15-17).

Om vi älskar världen och det som finns i världen så finns inte Faderns kärlek i oss. Vi borde ibland göra en check på vår kärlek till Gud. Ibland kan faktiskt kärleken till denna värld ta över kärleken till Gud och då måste vi omvända oss och överlåta oss själva till Gud igen.

Johannes fortsätter ju sedan att tala om vår kärlek till nästan genom att tala om att vi kan inte säga att vi älskar vår nästa ifall inte våra gärningar bevisar detta. Han säger till exempel så här, "Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning" (3:18).

Jesus visade med sitt liv att Han älskade Fadern med allt han hade, genom att sätta Faderns vilja före sin egen vilja och göra allt det Fadern sade (Joh 5:19, 30) och att han älskade oss genom att lägga ner sitt liv för oss. Jesus sade, "Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner" (Joh 15:12-13).

Låt oss därför älska Gud med allt som finns i oss och vår nästa som oss själva.