Bröllopsfesten - där alla är inbjudna

Matt 22:1-14 Jesus talade än en gång till dem i liknelser: "Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna:Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem. Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad. Sedan sade han till sina tjänare:Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster. När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. Han sade till honom:Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. Då sade kungen till tjänarna:Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder. Ty många är kallade, men få är utvalda. 

Här följer ytterligare en liknelse. I föregående (Matt 21:33-46), talas det om Husbonden som arrenderade ut sin vingård och i den dödades sonen. I denna liknelse talas det om allvaret i att förkasta inbjudningen till Guds Rike. I denna liknelse dör inte sonen utan regerar.

Bröllopsfesterna i denna kultur ägde alltid rum i brudgummens hus, och det var hans föräldrar som var ansvariga för festen. Kungen är här en bild av Gud, sonen är Kristus.

När det sändes ut en inbjudan till en stor fest, var inte tiden fastställd på en gång. När allt var färdigt och dukat, sändes budet ut med tjänare att nu var det dags att komma. De som nu blev kallade, hade redan innan fått en inbjudan att komma. Därför har dessa människorna i texten ingen ursäkt att vara upptagna eftersom de hade haft tid med att planera för denna fest. Tjänarna i texten är en bild på de som går ut med evangelium.

Ett bröllop brukade hålla på i sju dagar men nu när det var en prins bröllop kanske det skulle hålla på lite längre.

"Men de brydde sig inte..." Här används samma ord som i Hebreerbrevet 2:3, "hur skall då vi kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en så stor frälsning?..."

Dessa människor som fick inbjudan brydde sig inte - de var fullt upptagna med sitt eget. Hur vanligt är inte detta också i dagens samhälle? Man har så fullt upp med sitt eget; att tjäna pengar, ta hand om familjen, fritidsintressen att man inte har tid med att lyssna på evangelium.

Även om det här talas om de som inte tagit emot frälsningen vill jag här säga att, är det inte vanligt för oss att vi är så upptagna med våra egna intressen att vi inte gör det Gud kallat oss göra? Vi är upptagna med att tjäna pengar och ha ett bra liv när Gud kallat oss till att följa Honom. I Kina säger man att den största faran för de kristna är inte förföljelse utan kärleken till pengar. När man får en chans att tjäna pengar skymmer det sikten att följa Gud.

I vers 6 var de som inbjöds mycket ondare än de som bara ignorerade inbjudan. Dessa misshandlade och dödade tjänarna som kom och inbjöd dem till bröllop.

Jesu lärjungar skulle sedan bli varse om att de inte alltid skulle mottagas med öppna hem utan de skulle få lida förföljelse för namnet Jesus. Det var ju också så att alla lärjungar förutom Johannes led martyrdöden. Idag är det faktiskt många fler som lider förföljelse för att de är Jesu efterföljare.

Ingen av de som fick inbjudan ville komma till bröllopet och därför sade Kungen:

Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. 

Profetiskt talar Jesus här om hedningarna. Judarna fick den första inbjudan men de flesta av dem ignorerade inbjudan. I hela Bibeln ser vi att Gud har haft alla folk i sina tankar sedan första början. Han vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen (1 Tim 2:4).

I Lukas kapitel 14 har vi liknelsen om den stora måltiden och den liknar i mycket berättelsen i Matteus. Det var människor som fick en inbjudan men tackade nej och då bad han sina tjänare

Då sade herren till sin tjänare:Gå ut på vägar och stigar och uppmana enträget människor att komma in, så att mitt hus blir fullt (Luk 14:23).

Ordet som här översatts till uppmana enträget är ἀναγκάζω anankázō  är grekiska och betyder: framtvinga, tvinga, driva till. 

Det är faktiskt så viktigt för oss att gå ut och framtvinga (inte i vår egen kraft utan den Helige Ande (Apg. 1:8)) människor att komma till Jesus.

I båda berättelserna så gör tjänarna så och huset blir fullt.

I liknelsen som vi finner i Matteus så finner vi en till mycket intressant sak. Kungen kommer in för att hälsa på bröllopsgästerna. Där finner han en man som inte har bröllopskläder på sig. Hur kom det sig?

Studiebibeln förklarar det med dessa ord:

Om mannen hade kommit in genom dörren som de andra, hade han blivit tilldelad en bröllopsdräkt. Antagligen hade han tagit sig in på något annat sätt. 

Jag tycker att Bo Giertz målar dessa verser på ett förträffligt sätt, så här kommer ett längre stycke som förklarar.

Liknelsen har en andra del, som somliga velat se som en självständig liknelse. Den tar upp en fråga, som måste ha varit brännande bland alla dem som tog emot Riket, så som Jesus ville att det skulle tas emot: som en oförtjänt gåva. Hur blev det sedan?

Gästerna hade alltså bjudits, varhelst tjänarna träffade på någon. Salen hade blivit full. Och bröllopssalen är Guds rike, det som samlar sina gäster redan här på jorden, så att man redan här kan fira den stora glädjemåltiden kring brudgummen. Man skymtar i liknelsen bilden av Kyrkan. Det förklarar hur mannen utan bröllopskläder kommit in. Kallelsen gick ju ut till både onda och goda. Men vad menas med bröllopskläderna?

Redan hos Jesaja heter det att Gud "har iklätt mig frälsningens klädnad och höljt mig i rättfärdighetens mantel" (61:10). Och i liknelsen om den förlorade sonen använder Jesus bilden av den dyrbara klädnaden, som Fadern tar fram för att hölja över sitt barns elände. Något i den vägen måste vi tänka också här. Att komma in i Riket betydde att höljas i förlåtelse. Men den dräkten måste man ha. Liknelsen om den obarmhärtige medtjänaren säger detsamma, och Jesus har upprepat det gång på gång. Den som fått förlåtelse, ger förlåtelse. Det finns handlingssätt och sinnelag, som inte hör hemma i Guds rike. Och liknelsen säger nu drastiskt, att den som försöker komma på det viset, han blir utkastad. 

 Här ser vi ånyo, hur Jesus förklarar att det finns vissa krav på hur man kommer in i Riket. Alla får inbjudan att komma men för att komma in måste man ikläda sig frälsningens klädnad. Om man inte gör det, kastas man ut i mörkret. Jag tror inte detta mörkret innebär annihilation eller utsläckande eftersom det står att man där skall "gråta och skära tänder." 

Detta innebär att vi måste själva ta vara på den här inbjudan och ta på oss frälsningens klädnad som tas emot av nåd genom tro (Ef 2:8). Men det innebär också att vi måste vara som tjänarna gjorde, gå ut på gatorna och vid vägskälen och inbjuda alla människor, onda som goda att komma.