Acts20:24

  F örsta gången jag hörde talas om det uiguriska folket var någon gång på 90-talet. Man berättade att den uiguriska befolkningen i Kina var ungefär lika stor som hela Sveriges befolkning men att det endast fanns omkring 50!! kristna. Denna för mig nyhet gjorde att det här folket etsade sig fast i mig. Tänk er att det fanns endast omkring 50 stycken kristna bland en befolkning lika stor som Sverige! Idag har antalet vuxit ganska mycket även om Joshuaproject.net säger att endast 0.01 av dem är kristna.  Joshuaproject.net säger också att detta folk finns i 13 olika länder: Turkiet, USA, Ryssland och i de flesta centralasiatiska länderna är några av dessa.  I Kazakstan bor det över 300 000 tusen uigurer. På 90-talet hörde jag också talas om hur församlingen Nytt Liv startade ett ganska stort uiguriskt arbete. En predikant från Sverige blev inbjuden att åka ut till några byar utanför Almaty där det bodde främst uigurer. När de kom till det hus dit de blivit inbjudna började de predika evan

Nu har konflikten blossat upp igen mellan Azerbaijan och Armenien angående Nagorno Karabakh. I söndags rapporterades  åtminstone 23 människor blivit dödade i konfrontationerna mellan de båda länderna.  Denna konflikt har ju då och då blossat upp sedan i början av 90-talet även om man skrev på ett stillestånd av kriget 1994. I slutet av 80-talet när Perestrojka och förändringar höll på att ske i det forna Sovjetunionen röstade regionens "regering" för att tillhöra Armenien. Jag tror att detta kunde komma till pass för att det bor fler etniska armenier än azerer i området även om azererna säger att den tillhör dem . I den konflikt som uppstod då räknar man med att mellan 20000 och 30000 människor fick sätta livet till.  Det är svårt att få en full förståelse om vad som händer där just nu. Båda länderna skyller ju så klart på varandra och försöker få omvärlden att ta deras sida. Tror inte att det är vi ska ställa oss på någon politisk sida utan vi är först och främst Jesu lärjun

Jag älskar att läsa om Paulus resor och de brev som han skrev till olika församlingar och medarbetare, eftersom han är exemplet på en missionär som gick till en annan kultur än sin egen. Han var jude men gick till hedningarna. Det var människor från ett annat folk, kultur, religion och sedvänjor. Jag tror inte att det var helt enkelt för honom och säkert en stor uppoffring men också en stor glädje att nå människor med evangelium.  I denna text talar Paulus om att genom att bli som de man försöker nå kan vara en effektiv metod att nå människor med evangelium. Jag tror att vi missionärer ofta har gjort misstaget att istället för att vi försöker bli som de människor vi försöker nå istället gör allt vi kan för att de ska bli som oss. Det visar sig till exempel i till exempel deras sätt att fira gudstjänst. Har kommit in i kyrkor i Asien där människorna firar gudstjänst precis som vi gör i väst, dvs man klär sig på samma s ätt, sjunger samma gamla körer och psalmer och

Är mission föråldrat? Behövs mission? Är det fortfarande relevant att vi sänder ut missionärer till att nå andra folkslag med evangelium? Kallar Gud fortfarande enskilda kvinnor och män till mission?  Jag vill i denna text förklara att mission absolut inte är föråldrat utan att Gud fortfarande har en längtan att människor från varje etnisk folkgrupp ska få en chans att höra om Hans kärlek till dem och därför kallar han fortfarande män och kvinnor till mission.  För dig som tycker det är oklart med vad mission är, så handlar mission om att varje troende är kallade att ta evangelium om Jesus Kristus till varje folk, stammar och språk. Det handlar om Missionsbefallningen som Jesus gav till sina lärjungar strax innan Han lämnade denna jorden för att stiga upp till sin Far i himlen, "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er...." (Matt 28:19-20). Han kallar oss att

Boken "Klockan nio på morgonen" har stått i min bokhylla väldigt länge utan att jag tänkt på den. Fick den när min mamma rensade sin bokhylla och jag la den till de övriga böckerna som jag tänkt läsa någon gång i framtiden. Men så för ett par veckor sedan drog jag ut den ur min länga av böcker om den helige Ande. Dennis J. Bennet (född. 28.10.1917, död. 01.11.1991) var präst i St. Marks Episkopalkyrka i Van Nuys, Kalifornien. Dennis berättar själv att han var en väldigt from och torr predikant men genom en person så träffade han ett äkta par som endast var lekmän men som fått uppleva dopet i den helige Ande. Dennis ville inte riktigt ta emot det de sa från början men det fanns ändå en nyfikenhet som hade väckts i honom. Därför besökte han detta par och talade med dem och efter en period så fick han möta den helige Ande och hans liv blev helt förvandlat. Hans fru tog också emot dopet i Anden och det gjorde även några andra personer i Megakyrkan (2500 medlemmar) där Dennis