När vi nu har en så stor sky av vittnen - låt oss då lägga bort all som hindrar oss från att följa Jesus!

Under den kommunistiska eran i Sovjetunionen, särskilt under Stalins regim och åren därefter, utsattes religiösa grupper, många av dem var pingstvänner, för allvarlig förföljelse. Dessa troende genomgick enorma lidanden för sin tro, men många stod fasta och blev symboler för mod, trofasthet och uthållighet. Jag har läst mängder av skildringar om dessa hjältar och hjältinnor. Många böcker som Ljus i Öster givit ut, har berättat dessa historier. I en annan bloggpost har jag skrivit ner boken "brev från Aida" som Ljus i Öster givit ut för många år sedan. 

Här nedan kommer några ord om pingstvänner som gick igenom mycket förföljelse på grund av deras tro på Jesus. 

1. Ivan Fedorovych Voronaev (1885–1937) 

Ivan Voronaev var en pionjär inom pingströrelsen i Sovjetunionen och Östeuropa. Ursprungligen från Ukraina, emigrerade han till USA där han mötte pingstväckelsen. Efter att ha känt sig kallad att återvända till sitt hemland, reste Voronaev och hans familj tillbaka till Sovjetunionen i början av 1920-talet för att sprida budskapet om pingstväckelsen.

Voronaev spelade en central roll i grundandet av många pingstförsamlingar, särskilt i Ukraina och Ryssland. Men många pingströrelser i övriga delar av gamla sovjetunionen räknar hans gärning som början av pingströrelsen i deras land. 

Hans arbete växte trots det ökande trycket från sovjetiska myndigheter. År 1930 arresterades Voronaev som en del av Stalins tillslag mot religiösa organisationer. Han skickades till Gulag, där han tillbringade resten av sitt liv i brutala arbetsläger. 

Den 2 november 1937 dömdes Voronaev till döden av NKVD. Domen verkställdes den 5 november 1937 i lägret nära Mariinsk. Det var först flera år efter hans död som Voronaevs fru kunde återvända till USA, där deras barn tidigare hade emigrerat. En byst av Ivan Efimovitj Voronaev är inristad på monumentet "Trons Hjältar" i Odessa. Den 3 augusti 2018 hölls en högtidlig invigning av en minnesplakett i staden Mariinsk, Kemerovo-regionen, tillägnad Voronaev (Wikipedia). 

Hans arv lever vidare i de pingstförsamlingar han hjälpte till att etablera och i tron hos dem han undervisade. 

2. Vasily Vasilievich Ryakhovsky (1929 - 2012)

Vasily Vasilyevich Ryakhovsky föddes den 16 oktober 1929 i byn Perekhval, Dankovsky-distriktet, Ryazan-regionen. 1943, 14 år gammal, förlorade han sin far. Det fanns tre barn i familjen och de var ofta hungriga. Från sin tidiga ungdom kom Vasily Ryakhovsky till tro på Herren Jesus Kristus och blev en nitisk ortodox kristen. 1950 kallades han till armén, där han började predika om Kristus. 1950 fick en ung ortodox kristen sitt första straff för sin religiösa verksamhet: 10 års fängelse.

1953, under sin fängelsevistelse i ett läger i Yakutia, träffade han en kristen broder vid namn Yakov från staden Sumy i dagens Ukraina. Han var döpt i den helige Ande. Efter att ha hört om dopet i den Helige Ande, började Vasily Ryakhovsky i bön och fasta be Herren om att få den Helige Andes kraft. Kort efter det upplevde han snart dopet i den Helige Ande med det åtföljande tecknet av att tala i andra tungor. 

I februari 1955 släpptes Vasilij Ryakhovskij tidigt från fängelset och anlände till Moskva, där han träffade Ivan Sizov, Mikhail Shokhov och andra kristna som också var döpta i den helige Ande. 

I Moskva ägde äktenskapet med Antonia rum. Under deras lyckliga äktenskap fick de tio barn. Vasily och Antonina Ryakhovsky, såväl som Antoninas mor, öppnade orädd dörrarna till sitt hem för den framväxande gruppen av kristna från den evangeliska tron. Från denna grupp har sedan stora gemenskaper av kristna senare fötts i Moskva regionen.  

I Ryakhovskys hem föddes så en underjordisk kyrka. Att redan varit dömd för brott och sedan börja organisera möten för förföljda kristna var detsamma som att döma sig själv till fängelse. Men i denna församlingen upplevde medlemmarna en stark besökelsetid av den helige Ande. 

1961 fick Vasily en fängelsedom på tre år. Den tiden i fängelset tystade inte honom utan han fortsatte att predika frimodigt efter han blivit frisläppt. 

Den 19 april 2012 gick denna gudsman in i himlen efter att ha trofast tjänat sin Herre Jesus Kristus. 

Hans son, är den nu kände biskopen för en av Pingströrelsen i Ryssland, Sergei Ryakhovsky (ryska wikipedia). 

3. Georgi Vins (1928–1998)

 Georgi Vins var en framstående ledare inom de oregistrerade baptist- och pingstförsamlingarna under Sovjetunionens tid. Hans far, Pyotr Vins, var en baptistpastor som avrättades under Stalins utrensningar på 1930-talet. Georgi följde i sin fars fotspår och blev predikant samt en stark förespråkare för kristnas rättigheter under den förtryckande sovjetregimen.

Vins arresterades flera gånger för sin tro och sitt ledarskap inom den underjordiska kyrkan. Han dömdes till arbetsläger där han uthärdade år av tvångsarbete och övergrepp. Trots förföljelsen fortsatte Vins att smuggla brev och vädjanden till västvärlden, vilket fick internationell uppmärksamhet för de förföljda kristna i Sovjetunionen.

År 1979 var Vins en av de politiska fångar som byttes ut mot sovjetiska spioner i USA. Efter sin frigivning fortsatte han att arbeta för religionsfrihet, talade internationellt för förföljda kristna och skrev om den underjordiska kyrkan i Sovjetunionen.

Dessa personer, tillsammans med otaliga andra vars namn kanske inte är kända, uppvisade otrolig tro och uthållighet under systematisk förföljelse. Deras historier visar flera viktiga lärdomar för dagens troende. 

Radikal Tro och Passion för Jesus gjorde att de härdade ut

Idag talar vi ofta om att vi inte får vara för radikala, eftersom det kan vara skadligt för våra ungdomar. Men jag tror faktiskt att dessa pingstvänners radikala tro och passion för Jesus gjorde att de härdade ut mitt under förföljelse. 

Jesu radikala undervisning

Men Jesus var radikal när han talade till dem som ville följa honom. Hans undervisning och exempel utmanade ofta de rådande normerna och traditionerna i samhället. Här är några exempel på hur Jesus visade radikalitet i sin undervisning och i sitt sätt att leva:

Jesus ställde krav på dem som ville följa honom. I Lukas 9:23 säger han: "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors varje dag och följa mig." Detta innebar att den som ville vara hans lärjunge skulle vara beredd att ge upp sitt eget liv, sina egna önskningar och bekvämligheter för att följa honom. Detta var en radikal uppmaning som ställde krav på total hängivenhet.

Jesus undervisade om behovet av omvändelse (Markus 1:15) och förlåtelse, även för dem som ansågs vara de mest syndiga (Lukas 7:36-50). Han umgicks med utstötta, syndare och tullindrivare, vilket var radikalt i en tid då sådana personer betraktades som orena och oacceptabla. Genom att inkludera dessa människor visade Jesus på Guds nåd och kärlek till alla, oavsett deras förflutna.

Jesus utmanade sina följeslagare att älska sina fiender och be för dem som förföljer dem (Matteus 5:44). Detta var en radikal idé som gick emot den mänskliga naturen och de sociala normerna. Istället för att söka hämnd eller återgälda ont med ont, uppmanade han sina lärjungar att visa kärlek och nåd, vilket speglar Guds karaktär.

Jesus sa att den som vill bli stor bland dem måste vara den som tjänar (Markus 10:43-45). Han exemplifierade detta genom att tvätta sina lärjungars fötter (Johannes 13:1-17), en handling som var förbehållen de lägsta tjänarna. Genom detta radikala exempel visade Jesus att sann storhet i Guds rike kommer genom tjänande och ödmjukhet.

Jesus utmanade ofta de religiösa ledarna och deras traditioner. Han ifrågasatte deras förståelse av lagen och uppmanade dem att se på hjärtat bakom handlingarna (Matteus 5:21-48). Han bröt också mot sabbatslagar genom att hela på sabbaten, vilket ledde till stor kritik från fariseerna. 

Jesus' undervisning och liv var radikala i den meningen att de utmanade de normer och värderingar som rådde i hans tid. Han kallade sina lärjungar till en djupare nivå av tro och hängivenhet, som innebar att sätta Guds rike först, älska andra ovillkorligt och leva i enlighet med Guds vilja, oavsett kostnaden. Detta budskap är fortfarande relevant idag och utmanar oss att leva ett radikalt liv av tro och hängivenhet.

Några viktiga slutord om dessa kristna som gått före och visat vägen

Dessa pingstvänner (men också kristna från andra samfund eller riktningar) var villiga att uthärda fängelse, tortyr och till och med döden hellre än att förneka sin tro på Jesus. Deras liv exemplifierar en nivå av engagemang som inspirerar dagens troende att stå fasta i sina övertygelser, oavsett kostnaden.

Trots den sovjetiska regeringens ansträngningar att undertrycka kristendomen fortsatte den underjordiska pingstkyrkan att växa. Troende samlades i hemlighet, höll gudstjänster i hemmen och smugglade biblar för att hålla sin tro vid liv. Detta illustrerar kyrkans motståndskraft och kraften i gemenskap, även under förtryck.

Många av dessa förföljda pingstvänner var kända för sitt djupa engagemang i bön och tillbedjan. Deras styrka kom från en djup kontakt med Gud, närd genom bön, fasta och tillbedjan, ofta i de svåraste omständigheterna.

Ledarna för den sovjetiska pingströrelsen inte bara höll fast vid sin tro, utan de vägledde också andra att göra detsamma. De tränade nya ledare och förde tron vidare till yngre generationer, vilket säkerställde att pingtsväckelsen fortsatte i generationer. 

Låt oss avsluta med orden från Hebreerbrevet 12:1-3 När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.