Fortsätt till huvudinnehåll

Vi har ansvar att ge invandrarna Jesus!

Varje dag hör vi samtal om invandringen; på TV, radio, sociala medier och på arbetet. Oftast så är det negativa tongångar vi hör och inte så sällan kanske vi själva uttrycker oss ganska så tarvligt mot dessa människor som väldigt ofta fått fly hals över huvud från sina hem, sina familjer och sitt land. 

Till Sverige kommer man, oftast med en stark förhoppning av att finna frihet, jobb, bostad och kanske framför allt trygghet. I stället möter man ofta förakt från oss. Många gånger också från oss som bekänner sig för att följa Jesus. 
    
Jag tror att vi håller på att förlora världens chans. Hit till lilla Sverige kommer människor från Afrika, Mellanöstern, Centralasien och andra platser på jorden för att söka härbärge och ett nytt liv. Varför inte ge dem ett nytt liv? 

Det finns ett intressant bibelord från Jesaja 55:5 som säger så här i 1917 översättning, Ja, du skall kalla på folkslag som du icke känner, och folkslag, som icke känna dig, skola hasta till dig för HERRENS, din Guds skull, för Israels Heliges skull, när han förhärligar dig.

Vi ska kalla på dessa folkslag att komma till Herren! 

Vi hör idag på flera platser i Sverige hur Gud kommer till persisk talande människor, från Iran och Afghanistan. Jag hörde för ett par dagar sedan om en församling i Göteborg som fått se mellan 400-500 persisk talande personer som kommit till tro. Uppe i Norrbotten är det också många som kommer till tro och börjar samlas till gemenskap med andra kristna. 

I den stad där jag bor finns det stora grupper av syrier, irakier, somalier, eritreaner, etiopier, kineser, vietnameser, thailändare och andra folkslag. De flesta av dem är inte troende på Jesus.

Vi har börjat umgås litegrann med några kineser här och för några månader sedan fick vi be med en kinesiska som kom till Västerås för lite mer än 8 år sedan för att plugga och efter det flyttade hon till vår stad. Hon har bestämt sig för att hon vill stanna i Sverige. Det visade sig sedan att vi känner tre av hennes kinesiska vänner som pluggade med henne i Västerås. Dessa tre fick lära känna Jesus i Sverige! Nu är de tillbaka i Kina och har kommit med i en församling där. 

Tänk ifall vi vågade ta steget och vara en vän till någon som inte är född i Sverige. Visa dem att vi tycker om dem och bryr oss om hur de mår. Ge dem en glad min och hälsa på dem när vi möter dem i affären eller på dagis när vi lämnar våra barn. Det kostar ingenting att vara vänlig. Det kostar inte heller att ge ”tiggarna” vid snabbköpet ett hej och en vänlig blick. Om vi har några mynt i fickan så kan vi faktiskt avvara dem också. Kanske detta kan öppna upp för samtal om Jesus. Men det kanske det inte gör varje gång men vi borde i alla fall fortsätta med vår vänlighet och kärlek mot dem. 

Vi borde också varje dag be Gud att använda oss och ge oss tillfällen att vittna om vårt hopp som är Jesus Kristus. Jag talar inte om att vi ska gå ut och knacka dörr men genom relationer med grannar, människor som vi möter i kön till apoteket, på jobbet, i skolan och så vidare försöka dela vår tro med dem. Vi skulle nog bli överraskade hur många som skulle vara öppna för våra samtal. 

Jag läser en bok nu som heter, ”City Reaching” och är skriven av Jack Dennison. Han skriver om att ofta så har vi varit en ”kom till kyrka” i stället för att vara en ”gå till kyrka.” Vi förväntar oss att människorna ska komma till vår kyrka på söndag kl 11.00. Men vi är ju församlingen och där vi är där är församlingen och vi måste gå ut till människorna och vara Kristi Kropp där de är. 

Det finns ett annat ord som är väldigt starkt och som jag tror är till oss troende i Sverige. 

Ordspråksboken 24:11-12 Rädda dem som släpas till döden och drag dig inte undan dem som stapplar till avrättningsplatsen. Om du säger:"Vi visste det inte", skulle inte han som prövar hjärtan märka det,
skulle inte han som vakar över din själ veta det? Han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.

Jag tror att Gud har gett oss ett ansvar att gå till dessa olika folkslag som har kommit hit till Sverige. Jag tror inte att vi kommer att få se mindre flyktingar som kommer men antagligen kommer flyktingsströmmen öka. Vad gör vi då som Guds församling?  

Låt oss älska dem in i Guds rike. Kanske Gud kan använda oss att låta alla dessa människor höra om Jesus Kristus. När Paulus var i Efesus (Apg. 19) så mötte han varje dag några lärjungar och undervisade dem och på två år hade alla människor i mindre Asien hört om Jesus. Detta gjordes utan TV, WhatsUp, Facebook, Twitter och andra medier. Tänk vad mycket fortare det skulle gå i dag om vi verkligen gjorde det som Gud kallat oss att göra. 




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De vågar tro

Du som arbetar med sjuka vet alltför väl att lidandet är något som hör livet till. Jag tänker med kärlek på alla kristna som har fått lida. Deras smärta är ett levande offer. De har lidit ödmjukt, i tysthet och i hemlighet, och deras lidanden har burits fram i bön inför vår osynlige Gud. Men samtidigt är deras lidanden den verklighet på vilken vår värld vilar - därför att utan Golgata skulle världen vara förlorad - Frantisek Lizna D en här boken som blev utgiven av EFS-förlaget 1986 berättar historien från våra bröder och systrar i Östeuropa. Här ger ett 40-tal kristna från olika samfund sina personliga vittnesbörd om deras vandring med Jesus i en region där den officiella ateismen regerade.  Författare är Phiilip Walters, forskningsledare vid Keston College och frilansjournalisten Jane Balengarth.  I predikningar, dikter, vittnesbörd och berättelser från ortodoxa, katolska, protestantiska präster och pastorer får vi lära känna hur det var att lida för sin tro under en kommunistisk o

Tack Team i Norr för allt som du har betytt för mig och tusentals andra! Team i Norr 25 år!

Den 15 augusti, 2015, kommer vi att fira Team i Norrs 25 årsjubileum i Betelförsamlingen, Rosvik! Richard Hultmar har skrivit ett utmärkt blogginlägg om detta jubileum. Här kan ni läsa det. Jag tänkte skriva något också om detta eftersom jag är så otroligt tacksam för den tid som vi fått vara en liten del av denna rörelse. Det blir nog ett ganska långt inlägg eftersom det hänt så mycket som berört oss. Jag blev med i Team i Norr i början av 1993. Jag hade varit frälst i ungefär 2 år och var så tacksam till Gud och Jan Zetterlund att jag fick vara med i teamet. Jag skulle ju hellre varit med i något av teamen som bodde i Ryssland men var glad att få tillhöra teamet med Ted Nilsson. Vi skulle ha vår bas i Rosvik, och jobba praktiskt med olika arbeten. (På påsklovet 1992, hade jag åkt med på ett läger till Kirovsk, Ryssland. Kommer ihåg hur vi precis åkt igenom den finska tullen i Raja-Jooseppi, och satt och väntade på att få gå ut genom den ryska gränsövergången. Jag

En ukrainsk hjältinna

  I går fick jag ett samtal från Irina (He Ping). Som vanligt var det glada tillrop och tacksamhet till Gud som formligen sprutade ut från henne. Patrick! Pastor! Patrick!  Först vill jag bara berätta för er litegrann om denna färgstarka kvinna. Gud hade lagt Kina på hennes hjärta när hon var 17-18 års åldern. Men hur skulle hon, som kommer från en liten by i centrala Ukraina få en möjlighet att flytta till Kina? Efter nästan 10 år hörde hon talas om en missionskonferens som vi höll i Vladivostok. Hon skrev och frågade om hon fick komma. "Självklart," sa vi. Vi kände ju inte till hennes situation. Det visade sig att hon inte hade några pengar för att köpa en tur och retur biljett från Kiev-Vladivostok. Då sålde hon mycket av sina tillhörigheter men det saknades fortfarande pengar. Då gav hennes bästa vän henne 100$. Till slut kunde hon köpa en biljett men det räckte endast till biljett, Kiev - Moskva, Moskva - Vladivostok.  För att göra en lång historia kort, (hon håller på a