Tack Team i Norr för allt som du har betytt för mig och tusentals andra! Team i Norr 25 år!

Den 15 augusti, 2015, kommer vi att fira Team i Norrs 25 årsjubileum i Betelförsamlingen, Rosvik!

Richard Hultmar har skrivit ett utmärkt blogginlägg om detta jubileum. Här kan ni läsa det.

Jag tänkte skriva något också om detta eftersom jag är så otroligt tacksam för den tid som vi fått vara en liten del av denna rörelse.

Det blir nog ett ganska långt inlägg eftersom det hänt så mycket som berört oss.

Jag blev med i Team i Norr i början av 1993. Jag hade varit frälst i ungefär 2 år och var så tacksam till Gud och Jan Zetterlund att jag fick vara med i teamet. Jag skulle ju hellre varit med i något av teamen som bodde i Ryssland men var glad att få tillhöra teamet med Ted Nilsson. Vi skulle ha vår bas i Rosvik, och jobba praktiskt med olika arbeten.

(På påsklovet 1992, hade jag åkt med på ett läger till Kirovsk, Ryssland. Kommer ihåg hur vi precis åkt igenom den finska tullen i Raja-Jooseppi, och satt och väntade på att få gå ut genom den ryska gränsövergången. Jag sitter och tittar ut genom fönstret, till vänster står det en utetoalett och till höger  en gammal tullstation. Då ber jag till Jesus, "Snälla, Jesus, låt mig få flytta hit!")

Jag fick faktiskt tillfälle att under denna korta första tid bo i Kandalaksha under 10 veckor när Lena Tougomova (då Olsson), och Jon Nilsson åkt hem till Sverige för att hjälpa till vid ett bröllop. Där skulle jag arbete tillsammans med Olga Borovkova (nu Ölund :)), Agneta Kasonen (då Pettersson) och Joakim Wigerbäck. Jocke och jag bodde på "Pitestreet". Namnet kom eftersom Kandalaksha och Piteå är vänkommuner.

Det var mängder av människor som kom till tro under denna tid. Vi hyrde en stor lokal och många gånger var lokalen full. På varje torgmöte kom tjugotalet människor till tro på Jesus. Människor blev helare och besatta blev befriade.

Hösten 1993 åkte jag till Stockholm för att studera på Södermalmskyrkans Bibelskola. Någon vecka innan bibelskoleårets slut, sökte jag Gud för att höra vad Han ville att jag skulle göra sedan. En morgon vaknade jag med dessa ord i mina öron, "Ja, också till dig, du min Synsygus" (Fil 4:3, 1917). Då visste jag inte var detta stod i Bibeln men hittade det och förstod att Synsygus även betyder "medhjälpare". Jag tänkte då, att jag åker tillbaka till Rosvik, tar ett arbete och sedan hjälper jag Jan, min pastor så mycket jag kan. Men innan sommaren var slut frågade Andreas Frankner som var ansvarig för Rysslandsarbetet, mig om jag ville flytta till Apatity och hjälpa honom i arbetet. Mitt hjärta slog frivolter och jag tackade självklart ja.

I augusti 1994 flyttade jag till Apatity och även Jocke som samma år studerat på Livets Ords bibelcenter flyttade dit.

Vid denna tidpunkt fanns det fem församlingar som TiN startat på Kolahalvön; Apatity, Kirovsk, Kandalaksha, Polyrnye Zori och Kovdor.

Vårt center låg i Apatity där vi även hade en tvåårig bibelskola. Det kom ofta lärare från Sverige och USA: Jan Zetterlund, Holger Strandgren, Lasse Väcklen, Håkan Eriksson, Erik Voelz, Gustaf Lander, Loanne Wallace, och många, många andra.

Det finns så många vittnesbörd om saker som hänt under denna tid med människoliv som blev förvandlade, människospillror som blev upprättade och sjuka människor som blev helade. Många som hade cancer blev friska.

Det är många av dessa människor som inte går att glömma:

I Kovdor blev en hårdrocksmusiker som även var stadens satanist präst frälst. Han och hans familj blev totalt förvandlade.

Slava, som var hockey spelare i Polyarnye Zori, hade en mamma som blev frälst och en trogen medlem i församlingen. Han blev till slut också frälst och han var en härlig människa som tyvärr gick hem till Herren alltför tidigt. Han drunknade på hösten 1998 när han och hans bror var ute och fiskade.

Anya, som blev frälst i Kandalaksha när hon var omkring 15 år fick sitt liv förvandlat och arbetar sedan många år med UMU i Minsk, Vitryssland.

Listan skulle kunna göras lång om man skulle skriva ner alla människor som gjort intryck på ens liv under denna tid.

Vi kan vittna om Guds beskydd över våra liv så många gånger när vi var ute på vägarna. Till exempel en gång när Valeria Bognibova, Andreas Frankner och jag skulle åka till Kovdor några dagar innan jul. Det var kring -20 i Apatity och vi hade Andreas dieselbil och ju närmare vi kom Kovdor desto sämre gick bilen. Vi bad Gud att den skulle fortsätta gå och den höll till dess vi kom fram till gränsövergången till Kovdor (ca 40 km från Kovdor) och där dog den. Där var det -42! Vi försökte byta dieselfilter men den startade ändå inte. Efter två timmar sade dessa unga militärer att vi inte längre kunde vara i deras varma bås. Då kom det en bil och de drog igång oss. Valeria satte sig i deras bil eftersom vi inte hade någon värme i bilen. Vi satte gasen i botten och efter 20 minuter kom vi fram till vår lägenhet där. Men tyvärr hade Valeria nyckeln och vi höll på att frysa ihjäl och därför sparkade vi upp dörren. Slog upp ett bad och satte oss i badet. Efter ett tag kom Valeria och hon gick till grannen för att få lite vodka! Sedan hällde hon vodka över våra ben för att de skulle få igång blodcirkulationen. Vi hade sedan några bra möten.

Vi har tappat hjul, kraschat, blivit påkörda, varit i värsta snöstormen men genom allt detta har Gud beskyddat oss och vi aldrig gjort oss illa.

Det har gått många hjälpsändningar från Sverige till de olika platserna på Kolahalvön. Kläder, mat, tandläkarutrustning, sjukhus sängar och annan utrustning. Min far, Arne, har tillsammans med andra människor gjort en oerhört bra insats i detta och hjälpt många människor och städer.

Carl-Gustav Severin skrev en bok med en passande titel av, "Ryssland stal våra hjärtan", som beskriver hur mitt hjärta känner sig när jag tänker tillbaka. Det skulle gå att skriva så mycket om allting som hänt på Kola men det finns inte plats här. Vi har talat mycket om att skriva en bok om dessa år och kanske, eller inte kommer den någon gång.

Under åren 2003-2014 var vi ju också utsända genom TiN till Ussuriysk och Kina. En annan gång kan vi skriva om denna tid. På jubileet kommer vi att berätta lite om denna tid så kom gärna dit.

Jag har mycket att tacka Team i Norr för och framför allt, min underbara fru Olya. Om det inte varit för TiN så skulle vi inte ha träffats. Vi träffade varandra första gången på sommarkonferensen i Byske 1992 då hon var en av många ryssar som kom på denna konferens. 1993 började hon arbeta som tolk med TiN och den 10 augusti 1996, för precis 19 år sedan, blev vi ett par för att sedan 10 månader efter detta gifta oss.

TACK TiN! För alla dessa år och vi vet att detta inte är slutet utan det finns många fler länder och människor att nå, därför kanske vi möts igen om 25 år, om Herren dröjer och vi får leva :)

Jan försöker sova i bussen. 

Billy Miller har inga problem att sova. 

Gustaf Lander är glad att få åka tillbaka till Ryssland.

Sergey T och Jan. 

Artur som var ledare för församlingen i Kovdor. 

Församlingen i Kovdor fick köpa en gammal bio och det här är vid eftermötet.

Irina tolkar för Holger Strandgren.