Att bli lik de vi vill vinna 1 Kor 9:19-23

Jag älskar att läsa om Paulus resor och de brev som han skrev till olika församlingar och medarbetare, eftersom han är exemplet på en missionär som gick till en annan kultur än sin egen. Han var jude men gick till hedningarna. Det var människor från ett annat folk, kultur, religion och sedvänjor. Jag tror inte att det var helt enkelt för honom och säkert en stor uppoffring men också en stor glädje att nå människor med evangelium. 

I denna text talar Paulus om att genom att bli som de man försöker nå kan vara en effektiv metod att nå människor med evangelium. Jag tror att vi missionärer ofta har gjort misstaget att istället för att vi försöker bli som de människor vi försöker nå istället gör allt vi kan för att de ska bli som oss. Det visar sig till exempel i till exempel deras sätt att fira gudstjänst. Har kommit in i kyrkor i Asien där människorna firar gudstjänst precis som vi gör i väst, dvs man klär sig på samma sätt, sjunger samma gamla körer och psalmer och det är väl i och för sig inget fel i det men är det kulturellt relevant? Skulle lokalbefolkningen känna att man passar in där eller skulle de känna sig som om de kom in på en främmande plats?

Tror att Paulus ger svar på några av dessa frågor i 1 Korinterbrevets 9 kapitel. 

Gud vill inte att någon ska förgås (2 Petr 3:9) och vi är kallade att förmedla evangelium till alla människor som vi möter. Det finns över 17000 folkgrupper i världen och mellan 6500-7000 av dem är onådda. Idag har många människor från dessa onådda folkslag kommit till vårt land. Somalier, Fulani, afghaner, pashtuner, uigurer och folk från Tibet har kommit till vårt land. 

Vi har fått världens chans att nå dessa människor utan att behöva åka till deras länder. Men för att nå dem kan vi inte tro att de kommer att komma till våra kyrkor. Ja, kanske ett fåtal kommer men de allra flesta kommer aldrig att söka sig till våra kyrkor eftersom det är en alltför hög tröskel för dem att stiga över. Därför måste vi gå till dem och bli som dem för att kunna nå dem och det är inte enkelt och för att kunna göra det kräver det något av oss. 

För att nå denna världen och vår postmoderna kultur måste vi bli som Paulus och ge upp vår frihet att endast leva tryggt i vår egen kultur för att istället ”för alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall skall frälsa några.” Detta var Paulus sätt att vinna sin nutid och jag tror att det är samma sätt som vi behöver anta för att kunna nå vårt postmoderna samhälle med evangelium. 

Att ge upp sin frihet för att bli en slav

För Paulus var människors frälsning mer viktigt än att kräva sin egna rättigheter. I den antika grekiska och romerska världen under hans tid var ju människor antingen fria människor eller slavar. (https://www.psephizo.com/biblical-studies/what-was-slavery-like-in-the-nt-world/) ( Roy E. Ciampa and Brian S. Rosner, The First Letter to the Corinthians,) Paulus föddes ju som romersk medborgare och ”ägdes” inte av någon. Några verser innan talar han om att varje Guds tjänare har rätt till lön för sitt arbete och även att ta med sig sin fru men Paulus avstod från båda sakerna, så överlåten var han till Gud och till folket som Gud ville att han skulle nå. Vi vet ju att han tog emot pengar från andra församlingar men just här så vägrar han att ta emot lön för sitt arbete. D.A Carson säger i (https://www.thegospelcoalition.org/conference_media/means-might-win/) att ”under Paulus tid ju mer man betalade en talare desto mer kunde man skryta med att äga denna person.” Även om Paulus var fri och många gånger stod på sig och sitt medborgarskap så valde han att bli en slav till de kulturer och människor han tjänade. 

För att en person skulle bli en slav under den här tiden så betydde det att man gav upp sin egen identitet och man blev en sak som en annan person ägde. För Paulus var det nödvändigt att ge upp sitt eget och sig själv för att försöka efterlikna Jesus som ”utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa…” (Fil 2:7). 

Detta är något som vi som Jesu efterföljare är kallade att göra. Dö bort från oss själva och anta en tjänares gestalt för att följa Jesus och vara hans redskap och utsträckta händer till människorna här på jorden. 

Paulus nämner tre grupper som han försökte bli lik för att kunna föra dem till Jesus: För det första,  judarna som står under lagen, för det andra, de som inte stod under lagen och för det tredje, de svaga. 

Judarna som står under lagen 

20 För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen.

En slav förväntades att följa de regler som fanns i den familj han tjänade. På samma sätt när Paulus var bland judar valde han att följa de stränga judiska reglerna. Även om Paulus primärt hade blivit kallad att gå till hedningarna (Gal 2:8; Apg. 26:17) så var det så att överallt dit han reste sökte han sig till synagogan (Apg. 17:2) och ibland när det inte fanns en synagoga på plats så hörde han sig för var judarna brukade samlas för bön (Apg. 16:13). Han brann med en iver för att se dem frälsta (Rom 10:1) och denna iver var så stark att han säger i Romarbrevet 9:1-3 ”Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande, ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe- mina landsmän efter härstamning.” Så vi ser att Paulus brann med en iver i sitt hjärta att hans folk skulle vända om till deras Messias. 

Därför ville han inte lägga en stötesten i vägen för dem utan valde att vara som dem när han var tillsammans med dem. För att inte hindra det judiska folket från att omfamna evangeliets budskap valde Paulus att följa Lagens alla bud när han var i deras närvaro.

Egentligen behövde han inte följa alla dessa bud och i I Galaterbrevet 2:19-21 säger Paulus, ”Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves.”

För att inte störa judarnas samvete valde Paulus att inte göra saker som kunde dra dem bort från Messias. 

Till de som inte stod under lagen

21 För dem som är utan lag har jag blivit som den som är utan lag, för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lever i Kristi lag.

Paulus anpassade sig också efter hedningarna för att han också skulle vinna någon av dem till Kristus. 

Det var ju många som försökte tvinga hedningarna att bli judar och sa att de kunde inte bli frälsta om de inte följde lagen och omskar sig men Paulus ville inte tvinga dem alls att ställa sig under den judiska lagen. 

När han var tillsammans med hedningar följde inte Paulus de ceremoniella lagarna som judarna höll men istället satt han och åt tillsammans med hedningarna. 

Ibland betyder ju ”utan lag” ”laglös” så det var ju viktigt för Paulus att inte ge församlingen i Korint känslan att han praktiserade avgudadyrkan när han evangeliserade. För att förhindra att han höll på med att leva utsvävande och predika att man var fri att ha ohämmade njutningar (1 Kor 6:12-20) säger Paulus att även om han inte nu står under lagen så lever han efter Kristi lag. Att bli allt för hedningarna innebar ofta att delta i deras festivaler för att bygga relation med dem men det innebar inte att Paulus levde i de synder som de kanske levde i. 

Har en vän i Thailand som försöker nå ut till de buddhister som finns där. Hon är ofta med på deras olika festivaler och får en stor ingång bland dem. Hon möter mycket motstånd från andra pastorer i staden som säger att hon håller på med synkretism men det gör hon absolut inte. Jag frågade henne vad hon tror var anledningen till varför hon såg människor komma till tro på Jesus. Hon sa att hon ber för de sjuka och de blir friska. ”Hur kan människor stå emot Jesus när de ser vad Han gör med de sjuka?” 

Jag ska inte gå in på det här i denna bloggpost men det finns ju olika rituella saker i en religion som kanske inte alls har någon religiös betydelse. En annan vän i Kambodja brukar säga till de människor som hon lett till tro att de kan fortsätta att tända rökelse eftersom det inte alls har någon religiös betydelse utan är istället en tradition för att komma ihåg de familjemedlemmar som gått före. Ungefär vad vi gör när vi går till graven och lägger en blomma och tänder ett ljus där. 

För de svaga 

22 För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall skall frälsa några.

Det sista exemplet som Paulus gav var hur Paulus anpassade sig till den grupp av människor som var svaga för att om möjligt kunna vinna dem till Kristus. 

Medan Pauls hänvisning till de svaga kunde ha relaterat till judar och hedningar som befann sig i otro, så menade Paulus ofta i sina brev de som var svaga i sitt samvete. 

Till skillnad från judarna och hedningarna i de två första exemplen var de svaga kristna som Paulus försökte hindra från att fastna i otro. 

Låt oss till exempel se på hur Paulus närmade sig de svaga i 1 Korinterbrevet 8 kapitel. Hur borde de starka reagera och agera till de svaga som trodde att man dyrkade avgudar om man åt kött som offrats till avgudar? 

När Paulus var tillsammans med människor med ett svagt samvete gjorde han ingenting som kunde skada deras samvete. 

Ta ett vanligt exempel: Jag har suttit i samtal med kristna som hävdar sin rätt att dricka alkohol och att Bibeln inte säger att det är synd. Jag brukar svara dem att, ”ja det är okey för dig att dricka alkohol hemma om du behöver dricka men om du dricker tillsammans med andra bara för att visa din rättighet att dricka och det då får ”svaga” människor att göra samma sak som dig, då syndar du.” Det finns ju faktiskt människor som kanske haft ett alkoholproblem ibland oss och de kan falla om vi visar med våra gärningar att det är okey att dricka. 

Predika för evangeliets skull

22b-23 För alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall skall frälsa några. Allt gör jag för evangeliets skull, för att jag själv skall få del av det.

Anledningen till varför Paulus valde att bli allt för judarna, hedningarna och till de svaga var för att fler människor skulle ta emot evangeliets budskap. Medan Paulus övergripande motivation var att löpa loppet för att vinna priset (1 Kor 9:24), vara en "del i välsignelserna" en hänvisning till hans önskan att vara en deltagare eller partner i predikandet av evangeliet. Medan predikan anförtroddes till Paulus (1 Kor 9:17, 4: 1; Galaterbrevet 2: 7), var det inte han som kontrollerade det. Medan vissa planterade utsäde och andra vattnade, visste Paulus som medarbetare i Guds rike att det var Gud ensam som får växten att växa (1 Korinterbrevet 3: 5-9). Paulus hjärta brann med en längtan att få se andra människor komma till tro på Jesus och som sådan var han villig att ge upp sina rättigheter och frihet och bli en slav för att han i varje fall skulle se några komma till tro.

Jag tror därför att vi måste ta tillvara på de möjligheter vi har att tala med människor om det hopp vi fått i Jesus. Om vi talar med en muslim, buddhist eller varför inte en sekulariserad svensk kanske vi borde skala bort de religiösa ord som vi ofta använder utan att vi ens lägger märke till det. 

Jag var tillsammans med min dotter och badade i måndags och hon hade sina klasskompisar och deras föräldrar med sig. En av föräldrarna frågade vad jag arbetade som och när jag sa missionär, sa hon, ”jag trodde aldrig att jag skulle sitta tillsammans med en missionär så här. Du är ju en vanlig människa.” 

Låt oss vara ”vanliga” människor som precis som Paulus gör allt för att ”i varje fall frälsa några.”