De vågar tro

Du som arbetar med sjuka vet alltför väl att lidandet är något som hör livet till. Jag tänker med kärlek på alla kristna som har fått lida. Deras smärta är ett levande offer. De har lidit ödmjukt, i tysthet och i hemlighet, och deras lidanden har burits fram i bön inför vår osynlige Gud. Men samtidigt är deras lidanden den verklighet på vilken vår värld vilar - därför att utan Golgata skulle världen vara förlorad - Frantisek Lizna

Den här boken som blev utgiven av EFS-förlaget 1986 berättar historien från våra bröder och systrar i Östeuropa. Här ger ett 40-tal kristna från olika samfund sina personliga vittnesbörd om deras vandring med Jesus i en region där den officiella ateismen regerade. 

Författare är Phiilip Walters, forskningsledare vid Keston College och frilansjournalisten Jane Balengarth. 

I predikningar, dikter, vittnesbörd och berättelser från ortodoxa, katolska, protestantiska präster och pastorer får vi lära känna hur det var att lida för sin tro under en kommunistisk och socialistisk regim.  

Philip Walters skriver i sitt förord, "Kol som krossas under stenblock utvecklas till diamant. Något liknande kan sägas om den kristna tron - den renas och växer sig stark när den möter förföljelse. Detta visade sig redan i den första kristna kyrkan på romarrikets tid. Vi ser det också idag i många delar av världen, där kristna missgynnas eller förföljs, däribland Sovjetunionen och de flesta av de kommunistiska staterna i Östeuropa. Den förhärskande ateistiska ideologin i dessa länder hävdar bl a att religion är något som kommer att dö ut i samma takt som socialismen upprättas." 

 Vi läser om den rumänske ortodoxe prästen Fader Calciu som på grund av sina föreläsningar om "Ateism - desperationens filosofi" och sin kritik till att kyrkan utnyttjades som "statens förlängda arm" först avskedades från det teologiska seminariet i Bukarest 1978 och året därpå arresterades och dömdes till fängelse i tio år. 

 Vi läser också om Anatolij Levitin, som var en djupt ortodox kristen. En av hans lärjungar beskrev honom som "Rysslands eget samvete och sanning." Han och hans efterföljare möttes i hans lilla lägenhet där han försökte ge dessa unga människor stöd i deras sökande efter en tro. Han blev dock arresterad och dömd till fängelse. Efter att han frigivits emigrerade han till Schweiz. 

Vi får läsa några böner som fyra unga flickor från Litauen skrev när de satt i fängelse. Dessa böner visar på hur stark och djup deras tro på Jesus var. 

I boken möter vi många olika människor som bekänner sig till den katolska eller ortodoxa tron och för oss som kanske finns inom den protestantiska myllan kanske trott att förföljelsen mest har nått "oss" får här se att så är inte fallet. 

Paulus säger, 

Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas - 2 Tim 3:12

Den här boken ger bevis på att kristna som sitter i en trång, kall fängelsecell kan ändå vara frimodig i sin tro på Jesus och ge vidare det hopp som de funnit i Jesus.