Ryssland tog våra hjärtan - vad händer nu?

 År 1992 var första gången jag satt min fot på rysk mark. Team i Norr anordnade ett läger i staden Kirovsk på Kolahalvön. Jag kommer ihåg när vi rullade in genom den finska gränsen på rysk mark och stannade för att vänta på klartecken från de ryska gränspoliserna att stiga ur bussen för att visa passen. 

Där satt jag, nästan längst bak och tittade med förundran ut genom fönstren - till vänster fanns en utetoalett och till höger låg baracken med passkontrollen. Jag tittade än på toaletten och än på baracken och en kärlek kom till det här landet och jag bad en tyst bön, "Gud, låt mig åka till detta land som missionär." Det skulle dröja ytterligare över 1,5 år tills den bönen och drömmen kom i uppfyllelse. 

Det kom att bli ungefär 9 år som jag bodde i Ryssland. Först tre år på Kolahalvön och sedan sex år i ryska fjärran östern. 

Det ryska folket, som Carl-Gustaf Severin uttryckte det, "stal våra hjärtan." Det ryska folket är ett sådant varmt, kärleksfullt och gästvänligt folk. På 90-talet levde de väldigt torftigt men ändå var bordet dukat varje gång man hälsade på med olika typer av korv, ost, smör, borsch, kotletki, laxrom, piroger och sötsaker. Det är också ett stolt folk där man är glad över sin flagga och historia och den 9 maj firar man "segerdagen", där man betonar att Europa är idag fritt på grund av att de vann kriget mot Hitler. 

Under 90-talet kom tusentals människor till tro på Jesus - efter 70 år av kommunistiskt styre. Det var underbart att se att på varje gudstjänst kom många människor till tro. Många blev helade, befriade och gick från mörkret till ljus. 

Församlingar startades över hela landet och rehab för narkomaner, uteliggare och alkolister öppnades och tusentals, ja kanske miljontals människoliv blev förvandlade. Många av de missionärer och pastorer som kom till landet för att predika Kristus var ukrainare och vitryssar. De lämnade sina hem i Ukraina för att ge Jesus till det ryska folket - många av dem är kvar i Ryssland idag och leder sina församlingar. Man kan bara tänka på den vånda och oro som går igenom dem. 

Vi talade nästan aldrig politik med varandra utan fokuset på våra samtal var Jesus och vad han gjort i våra liv. 

En av mina vänner, som var heroinmissbrukare men när han satt i fängelse gav han sitt liv till Jesus. Han hade fått en dom av läkaren att han endast hade tre månader kvar att leva men tack och lov lever han fortfarande. Han har sedan dess gift sig och fått tre barn. Jag tittade på hans Instagram igår, där han lagt ut den ryska flaggan och skrev att han stöder sin president i det han gör. Då grät jag... Tyvärr är det inte den enda av mina bekanta som uttryckt sitt stöd för detta. 

Det fruktansvärda som nu utspelar sig framför våra ögon i Ukraina går inte att beskriva med ord. Detta fruktansvärda krig, invasion och ockupation (de tre ord man inte får använda i Ryssland om det som sker i Ukraina) som Putin så obarmhärtigt utför i Ukraina, är något som jag och säkert många med mig inte kunde tänka oss skulle ske 2022. 

Man dödar inte endast soldater, utan precis som i varje krig är det mest civila som får lida, främst kvinnor och barn. Vi hör om städer som Mariupol som de ryska soldaterna omringar så att det nu knappt finns inga mediciner eller mat kvar i staden. Vi hör om raketer som slår ner mitt i bostadshus och i förrgår träffades även ett BB i Mariupol. 

Foto från Facebook

Vi sitter säkert fastnaglade vid Tv apparaterna, Twitter och andra sociala medier för att få information om det fruktansvärda som sker. Många av oss har säkert vänner och bekanta i landet. Min fru har sin son, sin mamma och syster kvar i Kiev och vi ber hela tiden att Gud ska beskydda dem. En av mina vänner sa till mig igår att han knappt sovit sedan kriget började. 

En bekant här i Eskilstuna har sina rötter i Georgien. Jag mötte henne i förrgår och hon sa till mig, "jag går runt som i en dimma. Jag kan inte arbeta eller sova. När ska detta ta slut?" Hon hade mött kriget i Georgien, Bosnien och nu Ukraina. 

Jag talade med min vän Ira i staden Melitopul som berättade om hur staden ockuperats av ryska soldater och att de är helt avskurna från Ukraina. Det saknas mediciner och mat. Ändå berättar hon hur en del av hennes vänner predikar evangelium för de ryska soldaterna. Hon säger att vi hatar ingen, inte ens dessa ryska soldater! Jag har försökt att nå Ira i två dagar men inget svar... vet inte vad som hänt. 

En annan av mina vänner jobbar nästan 24/7 för att ta emot internflyktingar i deras församling. De ger dem husrum, mat och kärlek. 

Den ukrainska Pingstunionen har över 1,200 större och mindre församlingar i landet och varje församling hjälper till genom att ge husrum, mat och ibland transport ut ur staden. 

När ska Putin dra tillbaka sina soldater? Han sänder värnpliktiga för att strida, 19, 20, 21 åriga pojkar som tror att de är på övning men upptäcker snart att det är de som är förövarna, det är de som dödar. Många av dem har deserterat, men många har också fått sätta livet till i detta meningslösa krig som Putin för mot oskyldiga människor. 

Matbespisning för internflyktingar

Husrum för internflyktingar

Putins försäkran om att han har skickat sina trupper för att befria Ukraina från fascister och nazister och att de inte dödar några civila men att det istället är den fascistiska regeringen i Ukraina som dödar för att beskylla Putin, är för oss som bor i väst ganska enkelt att genomskåda som ren och skär propaganda.

Men, när man pratar med vänner i Ryssland, förstår jag att många har gått på denna lögn. De tror att Putin faktiskt är en befriare - en som upprätthåller de sanna värderingarna - och att han ska befria Ukraina från det onda väst. 

De tror, att Ukraina faktiskt dödar sina egna och förstör sitt eget land bara för att beskylla Ryssland och ställa dem i dålig dager. 

Vi hör också om att många ryssar nu är arga, inte på grund av att tusentals dör, eller att miljoner människor har fått lämna sina hem och även sitt land på grund av detta krig, men för alla dessa sanktioner som väst har utfärdat över Ryssland. 

Vi måste be att ögonen öppnas på dem, så att de ser vad det är egentligen som pågår. Att de förstår att Putin inte leder en befrielse utan ett folkmord. Jag har bett och kommer fortsätta att be att de ska sätta sitt himmelska medborgarskap före sitt ryska medborgarskap. Att de går ut på gator och torg eller sluta att gå till sitt arbete för att visa sin avsky för detta krig. 

Talade med en rysk vän nu på morgonen som har stått upp emot detta krig och kallat det för sitt rätta namn. Han ska försöka lämna Ryssland och söka sig till ett land där redan hans fru och äldsta son bor. 

Jag fruktar att en ny järnridå snart är upprest och att landet stängs - kanske inte som under Sovjettiden men att det kommer att bli svårare för den ryska befolkningen att hålla kontakt med omvärlden. Vad händer med de kristna? De senaste åren har förföljelsen blivit allt mer i Ryssland - men de får nog förvänta sig att det i framtiden kommer att bli ännu svårare. På Open Doors lista på världens mest förföljda länder finns inte Ryssland med men jag tror att på nästa års lista kommer den tyvärr att finnas med. 

År 2019 åkte jag första gången till Ukraina och sedan har det blivit åtskilliga resor till detta land, både i missionens tjänst men också på grund av kärleken. Förra året gifte jag mig med Lena från Kiev. Så detta folk och nation har kommit att få en allt större plats i mitt hjärta. 

- Låt oss be för Ukraina. 

- Låt oss be för alla människor i Ukraina som lider. 

- Låt oss även be för alla de som sliter för att hjälpa internflyktingar som kommer för att söka skydd. 

- Låt oss be för att den hjälp som skickas från våra kyrkor och privatpersoner ska nås fram där det som bäst behövs. 

- Låt oss be för alla de som lyckas lämna landet. Att de ska mötas av rätt människor som verkligen kan hjälpa dem. Vi hör om onda människor som håller på med trafficking; även de står på gränsen för att se vem de kan lura med sig. Be att de ska bli avslöjade. 

- Be för barnen

- Men jag skulle även uppmana oss att be för Ryssland. Be för våra syskon i Ryssland. Att sanningen ska uppenbaras för dem. Att de inte ska behöva uppleva hat bara för att de är ryssar. Det är Kreml som för detta krig. 

Fast jag inte bott i landet nu i över 15 år så finns det ryska folket fortfarande kvar i mitt hjärta. 

Låt oss stå tillsammans för Ukraina!